Resultatet av årets elfiske

Nu har jag fått resultatet av årets elfiske i Näveån. Det visar på en något lägre täthet av öring än 2014. En orsak till detta var det ovanligt höga vattenståndet i ån. Det gjorde elfisket lite mindre effektivt. Tätheten är god, men man kan också se resultatet av ökande konkurrensen mellan årsklasserna. Bitskador på den lite större fisken och utjämning i antal mellan årsklasserna. 2013 fanns det väldigt lite årsungar p.g.a förstörd lek hösten 2012. Det fanns väldigt mycket årsungar hösten 2014. Förmodligen eftersom de hade liten konkurrens fr. det fåtal som kläcktes våren 2013. Hur bra vi än kan göra den sträcka vi har för tillfället, måste vi så snart som möjligt få mer vatten för lek och uppväxt. Det är synd och skam att inte kunna utnyttja potentialen i Näveån som skulle kunna vara ett mycket betydelsefullt vatten för Bråvikens utveckling – ekologiskt och fiskemässigt. Detta, trots sin ringa storlek. Vi kommer att jobba för att maximera överlevnaden på sträckan, genom att utöka antalet bra ståndplatser, kantzoner och lekplatser, men det är ovan vandringshindren den långsiktiga lösningen finns – kilometer vatten i stället för meter.

Just nu är många öringar på väg till sina lekplatser genom Bråviken under månskenet.

Sportfiskarna jobbar på en övergripande lösning för Sörmland, där Näveån är en del. Vi är väl förberedda för en fortsättning, med färdig detaljprojektering för första vandringshindret, så vi hoppas att detta kan bli en del av den finansiella lösningen. Nyköpings Kommun har legat lågt en tid nu, men vi har förhoppningar om att de ska ha möjlighet att lägga mer krut på finansieringen av fria vandringsvägar i Näveån under 2016. En fiskväg vid Masugnsdammen uppströms vårt projekt med Åparken är på gång. Det kan bidra till att det framöver kan hända mycket på en gång. För övrigt har jag fått rapport om att lekfisken börjat anlända till Näveån.

Elfiske med Rickard från Sportfiskarna

Rickard Gustafsson från Sportfiskarna.

Så var det snart dags för Bråvikens havsöring att vandra upp i bäckarna för lek. Gott om vatten har vi år vilket bäddar för en tidig uppgång redan nu i slutet på september. I Östergötland har länsstyrelsen startat upp sitt nätverk med rapportering av öringlek till artportalen och övervakning av lekvattnen:
www.lansstyrelsen.se/ostergotland/Sv/djur-och-natur/fiske/havsoringvaktarna/Pages/default.aspx
Vi kommer också att vara en del av detta i höst. Det är lockande för folk som inte förstår bättre att fånga de stora fiskarna i de små bäckarna. Var med och skydda  öringarna genom din närvaro du också. Vakta och informera om hur viktigt det är att öringen får vara i fred under leken. Tänk på att det är bättre att ta det lugnt och vara lite pedagogisk än att bli aggressiv och mucka gräl med folk som inte sköter sig.

Här har vi skapat en riktig öringfabrik!

Den tionde september var jag med och assisterade Sportfiskarnas årliga elfiske i Näveån. Rickard Gustafsson höll också i år i aggregatet. Vattenståndet lite högre än vanligt. De två områden (transekter) som tidigare undersökts visade sig hålla ett väldigt fint bestånd av både öringungar som kläckts under våren 2015 (runt 60-80 mm långa) och sådana som kläcktes våren 2014 (runt 150-170 mm långa).

En äldre öring som stannat i lite längre i Näveån.

Allra tätast stod öringen på de nya ställen vi gjorde i ordning för lek och uppväxt i september 2014. Utrop som "det är helt sjukt med fisk!" hördes ideligen under fisket.

Fisk som kläcktes våren 2014

Det är väldigt tydligt vad några ton sten kan göra för fisken. Andra arter som vi fångade var flodnejonöga, stensimpa, gädda, abborre, björkna och sutare. Faktum är att vi fick sutare långt upp i forsen, ett tecken på att även hårt forsande partier även tjänar som vandringsleder för arter som man inte tänker sig som "forsfiskar" bara inte hopphöjden är för stor.

En sutare i forsen – vem hade trott det?

Vi kunde notera bettskada i stjärtfenan på någon fisk, förmodligen p.g.a. den ökande fisktätheten i transekterna. Mer sten ger fler små matplatser och gömslen och detta måste vi fortsätta att arbeta med för att minska dödlighet p.g.a. trängsel på den korta tillgängliga sträckan. Vi diskuterade även fler förbättringar som skulle kunna göras. Nedre sträckan skulle tjäna på ytterligare ett lass med sten och fallet uppströms grillplatsen är ett svårt hinder för fisken. Här skulle en fördjupning under fallet ge fisken bättre accelerationsträcka inför hoppet. På sikt behöver det vandringshindrets fallhöjd tas ut på en längre sträcka.

Stensimpan är en vanlig fisk i Näveån.